En rik historia att förmedla

Invid en krök av Tommarpsån, från kusten, etablerade den danske kungen Sven Estridsen vid mitten av 1000-talet en kungsgård, och platsen fick därmed betydelse som kunglig centralort, ett kungalev.

Staden Tumathorp uppkommer således på kungligt initiativ, kanske i samband med den danske kungens expansionsintressen österut. På orten anlades på redan utlagda tomter en omfattande bebyggelse i form av både långhus och grophus. Både kulturlager och fynd från de arkeologiska undersökningarna i Tommarp visar att den äldsta bebyggelsen har haft en ganska jämn spridning på platsen. Detta tyder på att i princip hela det medeltida stadsområdet togs i anspråk relativt omgående, sannolikt under perioden ca 1050–1150. Detta bekräftas t.ex. av de arkeologiska undersökningarna under 1990-talet, då både kulturlager och fynd från 1000–1100-talet framkom på området ned mot ån. 

 På kungsgården har det sannolikt funnits ett myntverk, något som fyndet av tre mynt med Tumathorp präglade på antyder. Mynten är slagna under tre danska kungar: Sven Estridsen (1047-1074), Harald Hein (1074-1080) och Knut den helige (1080-1086). 

I kung Valdemar den stores privilegiebrev till klostret år 1161 nämns en donation av fem kvarnar i Tommarpsån. Under tidig medeltid hade kvarnarna en viktig roll för städerna, där kvarnarna tillsammans med kvarnmonopol över ett område kunde vara en betydelsefull faktor för staden inre utveckling. Även ett kvarnmonopol pekar således i riktning mot ett administrativt centrum, såsom en kungsgård eller borganläggning. 

Från slutet av 900-talet till ca 1200 anses städerna i det dåtida Danmark fungerat som viktiga förvaltningsorter för den framväxande kungamakten. För Skånes del rör det sig om Lund, Lomma, Helsingborg och Tumathorp. De benämns även som kungalev i kung Valdemars Jordebog från 1230-talet.  Kungalev utgörs i sin tur av egendomar som tillhör det kungliga ämbetet, och de har tolkats som kronans kungsgårdar eller förvaltningsgårdar med tillhörande egendomar och rättigheter. De anses ha utgjort den grundläggande enheten i den kungliga maktapparaten.

Det finns en händelse i Heimskringla (Magnussönernas saga) som understryker att Tumathorp hade en viss betydelse under 1100-talet. Omkring 1120 företar den norske kungen Sigurd Jorsalafar ett härtåg in i Östersjön. Det nämns att kungen plundrade ett ”thorp” som hette Tumathorp inte långt från Lund, på vägen till Kalmar. Historieprofessor Dick Harrison kallar händelsen för ett ”österlenskt korståg”.